Gott nytt år!

Ett gott nytt år till er alla!

Sentimental

Jag erkänner. All jul, all tid med familjen har fått mig att bli sentimental. Och vad passar bättre då än denna sång?

Juldagen

Mamma tyckte att jag skulle skriva ett nytt inlägg och tala om att jag nu är hos henne istället så here you go!

Åkte idag tåg från norrköping upp till stockholm. Fick åka dubbeldäckare som för en gångs skull faktiskt var i tid. Ska stanna i huvudstaden till den 27:e då jag återvänder hemåt.

Nu är det Prison Break, reklampausen är slut så jag ska återgå till TV:n

Jul

Det är dagen före julafton och jag är hemma hos min far i Norrköping. Släkten har varit ute i skogen och huggit en gran idag men jag är förkyld och valde att vara hemma. Har precis kommit hem efter en sväng till apoteket för att inhandla allergimedecin. Granar är fina men de gör mig sjuk! Eller, jag borde kanske säga sjukare...

Har slagit in den sista julklappen. Är ganska nöjd med årets presenter. Bara en julklapp som inte riktigt blev så bra som den skulle men det var inte mitt fel!

Nu är det dags att äta, sedan är det ju klädning av gran och uppesittarkväll.

Vill önska er alla en riktigt god jul!

Budgetdebatt

Idag har vi haft 13 timmar med kommunfullmäktige. Nedan är de inlägg jag gjorde/skulle ha gjort. Valde att inte gå upp med sista inlägget eftersom det var alldeles för sent på dagen.

Inlägg 1 berör Barn och utbildning:

Ordförande, ledamöter och åhörare!

Av de elever som lämnade årskurs nio i Örebro i juni 2006 var det 85,1 procent som hade behörighet att söka till nationella program på gymnasiet. Om man endast tittar på de kommunala skolorna är siffran lägre, 84,8 procent.

Vi har i många år haft med mål i budgeten om att fler elever ska uppnå kunskapsmålen. Problemet är att politiken, och därmed inte heller verksamheterna, har vetat vad vi menat med kunskap. Kunskapsmålet har inte varit det enda prioriterade målet. Långt därifrån. Det har funnits drösvis med mål, det ena mer detaljstyrande än det andra. Vi politiker har valt att sätta fokus på för mycket saker samtidigt, och resultatet har blivit att styrningen av verksamheterna har skett lite på måfå. Kommunen har präglats av en ovilja att följa upp de mål som funnits. Vi har helt enkelt inte vetat vilken effekt de uppsatta målen har fått.

Skolverket gjorde en inspektion av skolorna i Örebro under 2005. Då kom man fram till att det som politiken prioriterade också gav avtryck i verksamheten. Tyvärr var inte kunskap en av de saker man valt att prioritera. Efter skolverkets inspektion har den tidigare majoriteten börjat prata kunskap. Visst är det lite tragiskt att skolverket ska behöva tala om för oss att kunskap borde prioriteras i skolan?

Nu har Örebro fått en ny majoritet. Vi har idag att ta ställning till koalitionens första budget. Det är en budgetskrivning som har en stor skillnad mot oppositionens, nämligen antalet mål.

Vi anser att det är bättre att ha ett färre antal mål som också är möjliga att utvärdera. För vad spelar det för roll att vi sätter upp mängder med styrande mål om vi inte vet vad de faktiskt får för effekt på verksamheten? Lika viktigt som är med ett fåtal klara och tydliga mål, lika viktigt är det med en noggrann uppföljning och utvärdering av dessa mål.

Jag hoppas och tror att vi med koalitionens budget kommer få en tydligare styrning av verksamheterna. Vi måste sluta famla i blindo och hitta på nya och flera mål när de gamla visat sig vara ineffektiva.

Därför yrkar jag bifall till koalitionens budget!

Inlägg nr 2 (det jag aldrig framförde) handlar om integration och vikten av en bra antidiskrimineringspolitik:

Ordförande, ledamöter och åhörare!

Jag tänkte ta upp ett ämne som tyvärr inte fått en egen programpunkt under den här debatten, nämligen integration.

I Sverige och Örebro pratar vi nästan alltid om invandrarna, att de måste integreras mera. Detta gör att vi ser personer med utländsk bakgrund som problem och mångfald som något jobbigt. Vi skapar ett vi och dem där vår majoritetskultur ju måste vara den som är lite bättre.
Vi har pratat integration i många år och det räcker att titta på Örebro för att inse att vi misslyckats. Vi har ett samhälle som systematiskt diskriminerar människor med invandrarbakgrund.
Vi måste våga bryta oss loss från gamla vanor och byta perspektiv. Det är dags att sätta fokus på de som faktiskt diskriminerar istället för på dem som diskrimineras. Vi måste våga prata om arbetet mot diskriminering och våga ställa krav på oss själva som beslutsfattare.

Det offentliga måste också bli en förebild vad gäller etnisk mångfald. En effektiv antidiskrimineringspolitik innebär att diskriminering kostar eller bär med sig kostnadsrisker. I Örebro kommun har fp föreslagit införandet av antidiskrimineringsklausuler i våra upphandlingar.

I skolundervisningen är det mycket viktigt att det utvecklas en förståelse för diskriminering som en del av Sveriges historia. Det behövs ett fokus även på de brott mot mänskliga rättigheter som förekommer i Sverige. Även detta har Folkpartiet motionerat om under den gångna mandatperioden. Uppenbara exempel är behandlingen av romer, judar, finnar och funktionshindrade och att rasbiologin var länge en vägledande "vetenskap" i Sverige.

Den språkutbildning som erbjuds är naturligtvis viktigt. Men den viktigaste ingrediensen är individens egen drivkraft. Om vi politiker med trovärdighet visar att vi kommer att göra vad vi kan för att se till att människor respekteras i skolan, på arbetsmarknaden och andra delar av samhällslivet för de kunskaper de har och inte irrelevanta faktorer som kön, etnicitet, religion, funktionshinder eller sexuell läggning, kommer detta frigöra individens kraft. Så länge vi diskriminerar kommer vi också att på ett tidigt stadium slå undan benen för människor. Det är genom att skapa ett samhälle som inte diskriminerar vi kan ta vara på individens egna drivkraft.

Dessa typer av åtgärder och aktivt arbete mot diskriminering är nödvändiga för att ha en väl fungerande skol- eller arbetsmarknadspolitik. Allt annat kommer att leda till ett misslyckande, oavsett vilket parti som är i majoritet.

Heja Sofia!

Ni har säkert läst i tidningarna om Sofia Appelgren , en ung tjej som startat en salladsbar i Göteborg? Hon är nu satt i blockad av facket som har vakter utanför hennes restaurang. Grejen är att redan idag betalar Sofia högre löner än vad kollektivavtalen kräver. Dessutom vill hennes anställda inte vara medlemmar i facket.

Detta har fått mig att fundera på vad facket egentligen borde ha för uppgift? Borde de inte lägga ner sin energi på att faktiskt förbättra villkoren för de medlemmar som behöver fackets hjälp? Borde de inte ägna sig åt det, istället för att förstöra för ett litet företag som betalar en lön över kollektivavtalens miniminivå och där de anställda är nöjda? Hur mycket bra saker hade inte det dussintalet strejkvakter som står utanför salladsbaren faktiskt kunna uträtta?

Jag är för facket, jag tycker att grundtankarna är bra. Men det går för långt ibland. Det ska finnas en frivillighet vad gäller kollektivavtal och medlemsskap i facket. Om ett företag som inte har kollektivavtal missköter sig, då kan facket gripa in. Men om företaget sköter sig på ett bra sätt, så ska facket lämna företaget ifred!

Fredrik Federley gick ut och liknade fackets metoder vid maffians. Nu kräver facket en ursäkt av Fredrik. Jag hoppas och tror att en sådan inte kommer! Dessutom hoppas jag, om än lite mer tveksamt, att även regeringen ställer sig bakom Sofia. Littorin, som är nybliven bästis med facket, borde verkligen inte acceptera att facket driver en företagare att lägga ner sitt företag. Det är ju sådana företag som Sofias regeringen säger sig vilja värna. Nu har de chansen att visa det på riktigt!

Om regeringen nu tar fackets sida även i denna konflikt borde man kanske byta namn från "nya moderaterna" till "nya sossarna"

Advent

Funderar på att gå ner i källaren ikväll för att ta upp mina adventsljusstakar. Har bestämt mig för att det inte blir någon gran i år, känns tämligen meningslöst att lägga ner allt det arbetet när jag ändå är ensam. Vi får väl se, vid lucia kanske även jag är med dragen i den allmänna julhysterin.

Till sist, jag vill ha en vit jul!

Kongress

I helgen har LUF sin årliga kongress. Förutom motioner om stadgar och annan sedvanlig kongressformalia ska vi även välja en ny ordförande.

Mitt hopp står till Frida, en ung tjej som jag är övertygad om kan föra LUF i rätt riktning.

Första gången jag träffade Frida var 2001 när jag var på mitt första LUF-arrangemang, basliberalen. Det var en söt liten blond tjej som var med som ledare. Alla blev vi då mäkta imponerade över de kunsakper denna unga tjej besatt. Ännu mer imponerade blev vi när det gick upp för oss att hon bara var 17 år! Nu har ytterliggare 5 år passerat och utvecklingen har gått spikrakt uppåt.

Nu är inte jag ombud på kongressen, men vore jag det skulle jag utan tvekan lägga min röst på Frida!

Trasdockorna

Åhhh! Mer nostalgi!

Hur var det med jämställdheten?

Lena Hallengren lanserar nu i DN idén om ett delat ledarskap inom sossarna. Som kandidater för hon fram två kompetenta kvinnor, nämligen Margot Wallström och Mona Sahlin.

Varför ska de vara två? Är det just för att de råkar vara kvinnor? Ingen hade väl kommit på tanken att Thomas Bodström och Pär Nuder skulle dela på partiledarposten?

Är det inte så att den gamla föreställningen att " det krävs två kvinnor för att göra en mans jobb" lever kvar hos Hallengren. Nu om någonsin har ju hon och sossarna chansen att visa att de menar allvar med sitt snack om jämställdhet. Det börjar bli dags för Sveriges största parti att ha en kvinnlig partiledare. Chansen finns på allvar att det faktiskt blir så. Låt då inte Lena Hallengren sumpa det med sina försök att blidka de gamla betongsossarna. Låt en kvinna få chansen och visa att hon faktiskt klarar det!

Barndomsminnen

Inspirerad av Jonna och hennes bloggande om Ronja (som också är en stor favorit!) hittade jag den här videon. Och ja, dagens tema är starka kvinnor!

Wonderful

En kvinna som tror på sig själv, är vacker och dessutom kan sjunga! En alldeles, alldeles underbar sång. Höj volymen, lyssna och låt tårarna rinna...

Debatten om debatten

Har hamnat i en intressant debatt med John om huruvida det var rätt att ta debatten med sverigedemokraterna eller inte.
Våra åsikter om huruvida det var rätt att ta debatten skiljer sig åt, det är väl som sagt hela poängen med demokrati ;)
Men vi är överens om att det aldrig är ok att acceptera intolerens eller främlingsfientlighet och jag föreslår att vi lägger debatten om debatten bakom oss och istället lägger alla våra krafter på att strida för alla människors lika värde! Låter det bra John eller vill du fortsätta att debattera debatten?

en rättelse

efter mitt förra inlägg gjordes jag uppmärksam på att det inte alls är Voltaire som har sagt de magiska orden utan en kvinna vid namn Evelyn Beatrice Hall som 1906, under pseudonymen Stephen G. Tallentyre, skrev dessa ord i Voltaire-biografin "The Friends of Voltaire" Läs mer på Wikipedia

Det kallas demokrati

Idag har vi haft vårt första kommunfullmäktige med de valda ledamöterna. Det var ungefär som förr med två skillnader. Dels hade partierna bytt sida i salen men det viktigaste av allt var att Daniel Spiik gjorde sitt första fullmäktige som respresentant för Sverigedemokraterna.

Det har debatterats mycket och länge om sd och deras valframgångar. Jag säger med stolthet att vi faktiskt tog debatten när ingen annan vågade göra det. Vi fick mycket skit (framförallt från ett ledande parti som jag inte tänker nämna vid namn) men vi gjorde det som alla nu i efterhand säger att de också borde ha gjort.

Så här är det. Sverigedemokraterna fick 3274 st röster i kommunvalet i Örebro. 3274 örebroare vill bli representerade av sverigedemokraterna i kommunfullmäktige. Vi kan tycka vad vi vill om det men vi kan inte sätta oss till doms över väljarna.

I fullmäktige idag valde Murad Artin (kommunalråd för vänsterpartiet) att gå upp i talarstolen och beklaga att vi fått rasister i fullmäktige och att han kommer att göra allt för att bekämpa dem och deras företrädare. Jag förstår Murads spontana reaktion men det blir fel! Vi kan inte tala om för folket att de valt fel. Vi kan bara acceptera att väljarna inte var nöjda med vår politik, rannsaka oss själva till varför väljarna valde sverigedemokraterna och bli ännu bättre för att locka tillbaka de väljare som vi förlorat till sverigedemokraterna.

När vi sedan lämnade fullmäktigemötet hade ung vänster samlats för en demonstration utanför lokalen. Min första reaktion var att det var kul att någon demonstrerade mot främlingsfientlighet. Dock förbyttes känslan snabbt till ilska när jag insåg att det var valresultatet och Daniel Spiik personligen man demonstrerade emot. Sd och Daniel Spiik är precis lika mycket folkvalda som moderaterna, sossarna eller för den delen vänsterpartiet. Ingen kan säga att det ena partiet är lite mer valt eller lite mindre valt.

Jag hade helst sett ett fullmäktige utan sverigedemokraterna. Men nu är de där, de är demokratiskt valda och jag tänker ägna mycket kraft åt att bekämpa deras åsikter. Men jag tänker inte bekämpa Daniel Spiik som person eller protestera mot hans rätt att sitta i fullmäktige.

Som Voltaire så klokt uttryckte det: Jag håller inte med om vad du säger, men jag är beredd att gå i döden för din rätt att säga det

Songs in my Pockets

Perfekt en regnig och kall tisdagsmorgon som denna!

Fredag kväll

Sitter i soffan och har just ätit middag. Har hällt upp ett glas vitt vin. Ute regnar det och vinden sliter av de få löv som fortfarande sitter kvarpå träden. Konstaterar att hösten är här nu. Har verkligen längtat till hösten som faktiskt är min favoritårstid. Men nu när den är här blir jag lite vankelmodig. Har börjat rida en häst nu och det är inte lika kul att göra det när regnet strilar och en rännil rinner innanför kragen.

Alltså, min längtan efter hösten har klart minskats efter att jag återupptagit min ridning.

Till sist har jag en bekännelse. Hata mig inte nu ;)
Jag tittat på idol... Ikväll är det dags igen. Många frågor hopar sig. Ska Johan hitta tillbaka till sin gamla form, ska snygg-Erik fortsätta att få beröm av juryn och ska ytterliggare en tjej få lämna tävlingen?
Tro nu inte att jag följer idol för att jag tycker att deltagarna är underbart begåvade eller så... Det som facinerar mig är det psykologiska spelet, hur deltagarna hanterar pressen och hur en eller två deltagare varje år får hybris och fläker ut sig i pressen och ses hänga runt stureplan.

Nåja, ska återgå till mitt vindrickande nu *s*

Naturlig skönhet, my ass

Och här går vi och undrar varför vårt skönhetsideal gör oss sjuka. Någon som hört talas om inner beauty?

En ny partisekreterare!

Idag blev det klart att folkpartiet får en ny partisekreterare, nämligen Erik Ullenhag. Detta var något jag hoppats men inte riktigt vågat tro.

Folkpartiet kan nu äntligen ta ett steg bort från den batongpolitik man kommit att företräda under den senaste mandatperioden. Med Erik i spetsen kan vi återgå till en mer klassisk socialliberal politik som baseras på ideologisk övertygelse och inte testballongsmetoden. Kanske kommer det att bli så att vi tappar lite väljare på det, att vi blir mindre populistiska men hey, so what? Jag företräder hellre ett mindre parti med en ieologisk förankring jag gillar än ett stort där man inte vet från dag till dag vad vi ska tycka. Förhoppningsvis är den iden då jag satte på TV:n på morgonen med en nervös knut i magen och en rädsla för vilka dumma utspel man valt att göra den här dagen!

Det pratas mycket om att (s) behöver rensa ut folk och bytta inriktning men jag hävdar att det är minst lika viktigt att vi i folkpartiet gör det samma. För trots att vi nu ingår i en regering så gjorde vi ett dåligt val. Vi nästan halverade vårat stöd hos väljarna och tappade 20 av 48 riksdagsledamöter. Detta om något är ett bevis på att vi valt fel inriktning, att den strategi som partiet valt inte fungerar.

Nu måste vi fundera över varför?

Jag hoppas och tror att vi kan bli ett mer liberalt parti igen. Ett parti som pratar mer om alla människors lika värde och rättigheter, som slåss mot främlingsfientlighet och utanförskap än om gynundersökningar för tonåriga flickor och kräkmedel för 14-åringar.

Erik Ullenhag är ett viktigt steg på vägen mot en förnyelse som inte bara är bra utan alldeles, alldeles nödvändig!

att respektera ett valresultat

Alliansen vann valet, nu kommer det att skapas en ny politik. Så enkelt skulle det kunna vara.

Men vad händer? Jo, tidningarna fylls av insändare som förkunnar att nu går sverige åt h-vete. Naturligtvis är det allas fulla rätt att tro det och jag skulle inte reagerat över dessa åsikter om det inte fanns en sak till. Nämligen ett uttryck för hur dessa människor själva tänker, och dessutom uppmanar andra att följa dem, att göra livet så surt som möjligt för alliansen och den nya regeringen. Alltså ett mycket medvetet försök att sabotera den demokratiskt valda regeringens försök att förverkliga sin politik.

LO:s ordförande gick ut och sade ungefär samma sak. En alldeles utmärkt ledare i NA belyste problemet, är LO till för sossarna eller sina medlemmar? Accepterar Wanja Lunby-Wedin det faktum att itne ens hälften av hennes egna medlemmar röstade på s? KOmmer hon att klara av att se till sina medlemmars faktiskta intressen eller kommer hon att göra sitt bästa för att sätta käppar i hjulet för alliansen, på sina medlemmars bekostnad?

Allt detta återstår att se. Trist är det dock att läsa insändare från alla dessa människor som itne kan acceptera att majoriteteten av svenska folket faktiskt inte tyckte att regeringen med Persson i spetsen gjort ett bra jobb. Att majoriteten av svenskarna faktiskt inte delade Perssons snalys om att det går bra för Sverige. Att svenskarna, till skillnad från sossarna tyckte att jobben var en viktig valfråga.

Man behöver itne tycka att alliansen är bra. Man behöver inte tycka att den politik som alliansen vill genomföra är bra heller. Men att därifrån ta steget till att aktivt uppmana människor att sätta käppar i hjulet för alliansen, det är inte vad kallar respekt för demokrati!