Budgetdebatt

Idag har vi haft 13 timmar med kommunfullmäktige. Nedan är de inlägg jag gjorde/skulle ha gjort. Valde att inte gå upp med sista inlägget eftersom det var alldeles för sent på dagen.

Inlägg 1 berör Barn och utbildning:

Ordförande, ledamöter och åhörare!

Av de elever som lämnade årskurs nio i Örebro i juni 2006 var det 85,1 procent som hade behörighet att söka till nationella program på gymnasiet. Om man endast tittar på de kommunala skolorna är siffran lägre, 84,8 procent.

Vi har i många år haft med mål i budgeten om att fler elever ska uppnå kunskapsmålen. Problemet är att politiken, och därmed inte heller verksamheterna, har vetat vad vi menat med kunskap. Kunskapsmålet har inte varit det enda prioriterade målet. Långt därifrån. Det har funnits drösvis med mål, det ena mer detaljstyrande än det andra. Vi politiker har valt att sätta fokus på för mycket saker samtidigt, och resultatet har blivit att styrningen av verksamheterna har skett lite på måfå. Kommunen har präglats av en ovilja att följa upp de mål som funnits. Vi har helt enkelt inte vetat vilken effekt de uppsatta målen har fått.

Skolverket gjorde en inspektion av skolorna i Örebro under 2005. Då kom man fram till att det som politiken prioriterade också gav avtryck i verksamheten. Tyvärr var inte kunskap en av de saker man valt att prioritera. Efter skolverkets inspektion har den tidigare majoriteten börjat prata kunskap. Visst är det lite tragiskt att skolverket ska behöva tala om för oss att kunskap borde prioriteras i skolan?

Nu har Örebro fått en ny majoritet. Vi har idag att ta ställning till koalitionens första budget. Det är en budgetskrivning som har en stor skillnad mot oppositionens, nämligen antalet mål.

Vi anser att det är bättre att ha ett färre antal mål som också är möjliga att utvärdera. För vad spelar det för roll att vi sätter upp mängder med styrande mål om vi inte vet vad de faktiskt får för effekt på verksamheten? Lika viktigt som är med ett fåtal klara och tydliga mål, lika viktigt är det med en noggrann uppföljning och utvärdering av dessa mål.

Jag hoppas och tror att vi med koalitionens budget kommer få en tydligare styrning av verksamheterna. Vi måste sluta famla i blindo och hitta på nya och flera mål när de gamla visat sig vara ineffektiva.

Därför yrkar jag bifall till koalitionens budget!

Inlägg nr 2 (det jag aldrig framförde) handlar om integration och vikten av en bra antidiskrimineringspolitik:

Ordförande, ledamöter och åhörare!

Jag tänkte ta upp ett ämne som tyvärr inte fått en egen programpunkt under den här debatten, nämligen integration.

I Sverige och Örebro pratar vi nästan alltid om invandrarna, att de måste integreras mera. Detta gör att vi ser personer med utländsk bakgrund som problem och mångfald som något jobbigt. Vi skapar ett vi och dem där vår majoritetskultur ju måste vara den som är lite bättre.
Vi har pratat integration i många år och det räcker att titta på Örebro för att inse att vi misslyckats. Vi har ett samhälle som systematiskt diskriminerar människor med invandrarbakgrund.
Vi måste våga bryta oss loss från gamla vanor och byta perspektiv. Det är dags att sätta fokus på de som faktiskt diskriminerar istället för på dem som diskrimineras. Vi måste våga prata om arbetet mot diskriminering och våga ställa krav på oss själva som beslutsfattare.

Det offentliga måste också bli en förebild vad gäller etnisk mångfald. En effektiv antidiskrimineringspolitik innebär att diskriminering kostar eller bär med sig kostnadsrisker. I Örebro kommun har fp föreslagit införandet av antidiskrimineringsklausuler i våra upphandlingar.

I skolundervisningen är det mycket viktigt att det utvecklas en förståelse för diskriminering som en del av Sveriges historia. Det behövs ett fokus även på de brott mot mänskliga rättigheter som förekommer i Sverige. Även detta har Folkpartiet motionerat om under den gångna mandatperioden. Uppenbara exempel är behandlingen av romer, judar, finnar och funktionshindrade och att rasbiologin var länge en vägledande "vetenskap" i Sverige.

Den språkutbildning som erbjuds är naturligtvis viktigt. Men den viktigaste ingrediensen är individens egen drivkraft. Om vi politiker med trovärdighet visar att vi kommer att göra vad vi kan för att se till att människor respekteras i skolan, på arbetsmarknaden och andra delar av samhällslivet för de kunskaper de har och inte irrelevanta faktorer som kön, etnicitet, religion, funktionshinder eller sexuell läggning, kommer detta frigöra individens kraft. Så länge vi diskriminerar kommer vi också att på ett tidigt stadium slå undan benen för människor. Det är genom att skapa ett samhälle som inte diskriminerar vi kan ta vara på individens egna drivkraft.

Dessa typer av åtgärder och aktivt arbete mot diskriminering är nödvändiga för att ha en väl fungerande skol- eller arbetsmarknadspolitik. Allt annat kommer att leda till ett misslyckande, oavsett vilket parti som är i majoritet.