Idag och imorgon är det fullmäktige. Under dagarna två kommer kommunens budget att stötas och blötas i debatten.
Jag har idag haft ett inlägg i debatten, under punkten Vuxam. Här är inlägget:
Ordförande, ledamöter och åhörare
Folkpartiet har under flera år i rad tagit fram en rapport som heter ”utanförskapets karta” där man mäter andelen utanförskapsområden i Sverige.
År 1990 kunde bara tre bostadsområden i Sverige klassas som utanförskapsområden. 2002 var det 130 områden som kunde definieras på det viset. Det som 1990 var ett undantag hade 2002 omvandlats till en verklighet som präglade ett stort antal svenska städer och regioner. 2006 års rapport visar att antalet utanförskapsområden ökat ytterliggare och är nu 157 stycken. Av de 157 utanförskapsområdena finns 8 i Örebro kommun!
Det kanske inte låter mycket men om vi istället tittar på hur stor andel av kommunens befolkning som bor i dessa utanförskapsområden blir bilden en annan. Över 10 procent av Örebro kommuns invånare bor i ett område som klassas som utanförskapsområde. Bara 11 kommuner i Sverige har en sämre statistik.
Den negativa trenden är tydlig. Socialdemokraterna, både på nationell nivå och här i kommunen, har länge menat att integration är en av de viktigaste frågorna. Trots det är misslyckandet ett faktum. Därför är jag glad över att få stå här idag och representera en koalition som vågar gå nya vägar för att lyckas där socialdemokraterna tidigare misslyckats.
I Sverige och Örebro pratar vi nästan alltid om invandrarna, att de måste integreras mera. Det här synsättet gör att vi ser personer med utländsk bakgrund som problem och mångfald som något jobbigt. Vi skapar ett vi och dem där vår majoritetskultur ju måste vara den som är lite bättre.
Vi har pratat integration i många år och det räcker att titta på Örebro för att inse att vi misslyckats. Vi har ett samhälle som systematiskt diskriminerar människor med invandrarbakgrund.
Vi måste våga bryta oss loss från gamla vanor och byta perspektiv. Det är dags att sätta fokus på de som faktiskt diskriminerar istället för på dem som diskrimineras. Vi måste våga prata om arbetet mot diskriminering och våga ställa krav på oss själva som beslutsfattare.
Det offentliga måste också bli en förebild vad gäller etnisk mångfald. En effektiv antidiskrimineringspolitik innebär att diskriminering kostar eller bär med sig kostnadsrisker. I Örebro kommun har fp föreslagit införandet av antidiskrimineringsklausuler i våra upphandlingar.
I skolundervisningen är det mycket viktigt att det utvecklas en förståelse för diskriminering som en del av Sveriges historia. Det behövs ett fokus även på de brott mot mänskliga rättigheter som förekommer i Sverige. Även detta har Folkpartiet motionerat om under den gångna mandatperioden. Uppenbara exempel är behandlingen av romer, judar, finnar och funktionshindrade och att rasbiologin var länge en vägledande "vetenskap" i Sverige.
Den språkutbildning som erbjuds är naturligtvis viktigt. Men den viktigaste ingrediensen är individens egen drivkraft. Om vi politiker med trovärdighet visar att vi kommer att göra vad vi kan för att se till att människor respekteras i skolan, på arbetsmarknaden och andra delar av samhällslivet för de kunskaper de har och inte irrelevanta faktorer som kön, etnicitet, religion, funktionshinder eller sexuell läggning, kommer detta frigöra individens kraft. Så länge vi diskriminerar kommer vi också att på ett tidigt stadium slå undan benen för människor. Det är genom att skapa ett samhälle som inte diskriminerar vi kan ta vara på individens egna drivkraft.
Dessa typer av åtgärder och aktivt arbete mot diskriminering är nödvändiga för att ha en väl fungerande skol- eller arbetsmarknadspolitik. Allt annat är ett misslyckande och därför yrkar jag bifall till koalitionens budget!
onsdag, juni 13, 2007
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar