torsdag, februari 01, 2007

jag har också blivit kränkt

Sedan igår har det pågått en livlig debatt, endast förd i media, om Staffan Werme och hans agerande mot Ylva Wessman (v) under onsdagens kommunfullmäktigemöte.

Jag tänker egentligen inte lägga mig i huruvida Staffan gjorde rätt eller fel. Ylva känner sig kränkt och eftersom hon gör det gick Staffan för långt. Det är alltid mottagaren som har tolkningsföreträde. Däremot reagerar jag på hur frågan diskuteras vidare. Istället för att ta upp saken direkt med Staffan väljer Ylva att föra diskussionen i media.

Vi som håller på med politik är mycket engagerade i det vi gör. Anledningen till att vi sitter i kommunfullmäktige och driver våra frågor är att vi har ett brinnande intresse för politik och att förändra samhället. Detta gör att vi ibland går för långt i debatten. Debatterna kan bli hetsiga och hårda ord kan kastas fram och tillbaka mellan debattörerna. Igår gick det för långt, engagemanget gick för långt och ledde fram till händelsen mellan Staffan och Ylva.

Detta är något som kan hända alla. På förra fullmäktige hade jag ett hetsigt replikskifte med Lena Baastad, kommunalråd för socialdemokraterna. Efteråt var det en kvinna från den socialistiska sidan (inte Lena!), betydligt äldre än vad jag är som tog mig i armen och tillrättavisade mig för det jag sagt. Tog jag illa vid mig? Ja, faktiskt lite. Gick jag till media? Nej! Istället valde jag att berätta om det inträffade för mitt kommunalråd som i sin tur tog upp saken med kvinnan i fråga. Hon bad om ursäkt och för mig var saken sedan ur världen. Det som hände mig den gången och det som denna gång hände Ylva var ungefär samma sak. Skillnaden är att personen som talade med henne var en man. Gör det saken värre? Inte för mig. För mig handlar det om precis samma sak. Dessa incidenter borde leda fram till en debatt om hur vi beter oss i politiken. Både vad gäller manligt/kvinnligt och ålder/ungdom.

Tre unga socialdemokrater har gått ut med ett offentligt brev där de förklarar att de tycker det är obehagligt att gå upp i talarstolen efter det inträffade. Inte för att jag sett någon av dem i talarstolen innan denna incident men de borde vara medvetna om att även deras egna partikamrater använder sig av samma metoder. Ett fel gör inte två rätt men man ska akta sig för att kasta sten i glashus.

Dessutom, vad konstruktivt kommer ut genom att föra debatten via media? Jag löste det genom samtal ansikte mot ansikte, Ylva vill lösa det genom media. Ju mer jag lyssnar på henne, ju mer övertygad blir jag om att hon egentligen inte vill ha en lösning. Hon vill bara vinna billiga politiska poänger.

1 kommentar:

Johan Åqvist sa...

Jag delar din åsikt och konstaterar att det tyvärr allt för ofta är genom en mediabild vi för ut vår åsikt till medborgarna. Att vinna politiska poänger genom elakhet gynnar egentligen bara massmedia, som försöker vinna läsare. En sund och ärlig debatt, med utgångspunkt från egen övertygelse och med respekt för andras åsikter skulle kännas mera rätt. Mitt måtto är: "Du måste kunna ge och ta utan att känna förlust av prestige även när besluten inte alltid blir som du velat".